Oroliga tider

Nu har vi fått uppleva ännu en vecka av den gröna vintern. Vädret är minst sagt ovanligt med utetemperatur upp mot tio grader ett par dagar. Detta har gett extra motivation till våra motionspromenader och vi har hittills vandrat över fem mil i år till och med utan några pressande 'nyårslöften'. För övrigt har stiltjen kring helgerna bitit sig fast ett tag till och vi har mest ägnat oss åt våra vardagliga sysslor här hemma.

Ute i världen har en stor del av nyhetsflödet ockuperats av turbulens i Mellanöstern. Det började med att USA, efter en rad oroligheter i Bagdad, genom en drönarattack tog av daga en iransk general och hans följe. Denne toppmilitär hade för övrigt, klassad som terrorist, en längre tid stått på USA:s svarta lista. I sann islamistisk anda krävde detta naturligtvis en iransk vedergällning, som ett par dagar senare kom i form av robotattacker mot amerikanska militärbaser i Irak, dock utan någon nämnvärd inträffad skada. Den stora olyckan inträffade emellertid när iranskt luftvärn 'av misstag' sköt ner ett ukrainskt passagerarplan utanför Teheran. Detta tillstod den iranska statsledningen efter internationella påtryckningar och två dagars mörkläggning och tog sitt ansvar för 176 dödsoffer varav 17 hemmahörande i Sverige. Det hela ska nu utredas av en internationell undersökningskommission.
Det är inte utan förundran som man tvingas åse hur etniska och religiösa konflikter årtionde efter årtionde kan få fortsätta att förpesta livet för människorna i denna del av världen. Lika tråkigt är att stridigheterna till inte oväsentlig del drivs av världens stormakter. Om FN överhuvud taget kan motiveras, borde det vara en högt prioriterad uppgift att få slut på det elände som stridsherrar och militanta präster förorsakat för miljontals oskyldiga människor. Det är hög tid för en omstart!