I Almedalen inget nytt

Väderleken i våra trakter har under innevarande vecka fått kännas vid en del bakslag med mulet, ibland regnigt och ganska kyligt väder, men idag är värmen tillbaka och vi hoppas på en omstart för sommaren. Sedan vi i början av veckan träffat avtal med en mäklare om försäljning av vår nuvarande bostad, har vår vardag till stor del präglats av förberedelser för visning av huset i början av augusti. I detta läge blir man plågsamt medveten om hur mycket av 'utgångna' ting vi lyckats samla på oss under 34 år. Resor till Återbruket är nu en daglig aktivitet och för oss själva kommer hela processen att ge en omstart av livet. I mitten av veckan lyckades jag också av en ren slump hitta en intressent som utan någon kostnad för oss tog hand om vårt gamla piano. Våra övriga vardagliga aktiviteter har av lätt förståeliga skäl sjunkit till en något lägre nivå, men igår kombinerade vi vår fredagslunch med ett besök på IKEA för att titta efter en del kompletteringar till möbleringen av vår kommande bostad.

Inrikespolitiken har under veckan till största delen rört sig kring partiernas framträdanden i årets Almedalsvecka i Visby. Detta spektakel har i år visat en tydlig krympande tendens, men trots detta varit det dyraste hittills med en beräknad totalkostnad på över 100 miljoner kronor. Denna ekonomiska resurs skulle med största sannolikhet bättre gagna medborgarna om den spenderats på t ex förkortning av sjukvårdsköer eller ökad lärartäthet i den sviktande grundskolan. De agerande partirepresentanternas budskap gav som vanligt inte nu heller något hopp om förbättringar. Det var istället en ny uppspelning av en till intet förpliktigande retorik utifrån vars och ens ideologiska fångenskap. En tendens går dock att urskilja, nämligen att regeringen nu på löpande band begraver januariöverenskommelsens punkter i diverse utredning i avsikt att försöka slippa undan den borgerliga politik som liberalerna och centern trott nu skulle genomföras. De har fortfarande inte begripit att samarbete med sossarna alltid leder till en egen långsam politisk svältdöd. En tröst i bedrövelsen kan vara att försök till att bygga upp en ny borgerlig allians nu görs av M och KD. Politik är ju som bekant 'det möjligas konst'!