En riksdag i kaos

Väderläget i vår del av världen tycks nu ha stabiliserat sig på en mera normal höstnivå vad gäller sol, vind och nederbörd även om temperaturen fortfarande ligger lite högre än normalt. Vi har mest hållit oss här hemma där mycket har kretsat kring skörden av äpplen och päron, men också vindruvor som i år gav nästan 2,5 kg totalt. En utflykt har vi gjort till Frösåker för att ta en höstpromenad vid den natursköna golfbanan vid Mälaren. Igår var det sedan dags för höstterminens första pass på Club Artis, där vi nu ska försöka skapa några gångbara konstverk till årets julsalong i december.

De under den gångna söndagen genomförda politiska valen anses idag vara slutgiltigt färdigräknade med resultat, som kommer att skapa både förvirring och frustration på många håll i landet. I riksdagsvalet blev det i princip dött lopp mellan Alliansen och det rödgröna blocket med ett mandats övervikt för de senare. Som lök på laxen fick SD en dryg sjättedel av riksdagsplatserna och stärker därmed påtagligt sin vågmästarroll i landets högsta beslutande församling. De får därmed i praktiken betydligt större politiskt inflytande än vad de skulle kunna få som part i någon regering och kan därmed inte längre nonchaleras. Den uppkomna situationen är priset övriga partier nu får betala för misstaget att försöka frysa ut SD istället för att i politisk debatt visa på svagheterna i detta partis politik. Nu är risken påtaglig att vi får se fyra misslyckade talmansrundor om tillsättning av statsminister för att sedan ställas inför ett extraval, som i sig inte på något sätt är en garanti för en mer lätthanterlig situation.
Även i landstings- och kommunalvalen har den politiska balansen på många håll radikalt förändrats och på vissa orter har SD även där skaffat sig obestridligt inflytande. I lokalpolitiken torde detta i de flesta fall vara möjligt att hantera, men på riksplanet ser det betydligt mörkare ut. Mot bakgrund av de mörka moln som allt oftare börjar visa sig på den internationella finanshimlen, så är en inrikes politisk instabilitet det sista vi behöver. Låt oss därför hoppas att våra förtroendevalda har tillräcklig med 'is i magen' till att sätta samman en regeringskonstellation med tillräcklig pondus för att möta såväl interna som externa motigheter, även om det just nu ser dystert ut!