Tekniska landvinningar

De mörka dagarna fortsätter, men nu har kung Bore gjort ett par nya attacker med snöfall och för stunden är snötäcket nästan en decimeter tjockt. För vår del är det mer än tillräckligt, men  vi accepterar det med tanke på de något ljusare omgivningarna. Igår var vi på en liten träff hos äldsta dottern för att uppmärksamma hennes födelsedag även om hon, precis som jag själv inte tycker det är något att fira att man blivit ett år äldre. Det är ju ändå viktigt att ta vara på tillfällen att träffas inom familjen då och då. Strax innan vi lämnade festen blev vi presenterade för deras moderna städhjälp och idag for vi till västra köpcentret för att investera i en robotdammsugare. Efter en första testkörning idag ska vi nu bestämma hur de nya städrutinerna bäst ska läggas upp, men viktigast är förstås att vi i fortsättningen kan slippa släpa runt den gamla tunga dammsugaren. Robotarna blir ju allt mer något av människans nya slavar, men runt hörnet lurar artificiell intelligens, som, om vi inte ser upp, kan göra att det blir tvärtom. Det skulle ju inte vara så lustigt om man plötsligt får höra av en maskin att man är lite dum i huvudet!?

Det är naturligtvis lätt att raljera över teknikens utveckling, men faktum kvarstår att hos den ledande robottillverkaren i vår egen stad finns en produktlinje för tillverkning av verkstadsrobotar, som idag befolkas av enbart robotar. Den enda positionen i linjen som människor fortfarande ansvarar för är den slutgiltiga funktions- och leveranskontrollen. Dessa mekaniska/elektroniska 'arbetare' jobbar 24 timmar om dygnet och tar ingen semester eller vab-ledighet. Ungefär likadant ser det ut hos t. ex. bilfabrikerna där hundratals robotar kan plocka ihop hundratals bilar per dygn. Samma utveckling har startat inom den sociala sektorn med vård, skola och omsorg, där man snart sagt varande vecka hör talas om nya tillämpningar av robottekniken. Än så länge har detta inte resulterat i någon nämnvärd utslagning eller arbetslöshet för människor, men frågan kommer att ställas på sin spets den dag då det är företagen med den bästa robottekniken som har tillräcklig konkurrenskraft till att överleva. Denna ödestimma bör redan nu föras upp på den politiska dagordningen för att ge nödvändig beredskap för då kunna fördela produktionsresultaten på ett acceptabelt och godtagbart sätt. Och vi ska inte tro att vi har allt för mycket tid på oss för den diskussionen. Vi ser redan idag hur snabbt tigerekonomierna i södra Asien äter upp det lilla försprång som västvärlden har förlitat sig på. Den tiden är snart förbi!