Politisk oreda att vänta

Dagarna går och de allt mörkare kvällarna bekräftar att hösten definitivt är här. Väderleken har också blivit mera höstlik med  omväxlande regn och sol och mera vind. Vi har mest hållit oss på hemmaplan med promenader i närområdet, men igår deltog jag i höstterminens andra pass på målarklubben. Idag började vi med en tur till östra köpcentret för proviantering innan det på eftermiddagen var dags att bänka sig för att följa riksdagens högtidliga öppnande på TV.

Riksmötets öppnande följde traditionell rutin, den här gången med lite historisk kryddning av talmannen med anledning av att det i år är 400 år sedan Axel Oxenstierna lade fast landet första riksdagsordning som en grundlag. Såväl kungens öppninganförande som statsministerns regeringsförklaring färgades till en del av att världen f n lider av flera allvarstyngda konflikter och terrorhot. I underhållningsinslagen framträdde bl a Nils Landgren med 'I have a dream' av Björn o Benny (dessa båda herrar börjare nu närma sig statusen av Mozart och Beethoven) och denna text kom osökt att se ut som en bruksanvisning till den senare presenterade regeringsförklaringen. Den hade i de flesta stycken målsättningar som förväntas kunna vara uppfyllda långt efter innevarande mandatperiods utgång och därmed i någon mening till intet förpliktigade. Det fanns heller ingen tvekan om att den socialistiska ideologin skärpts under den press på regeringen som V-partiet ges tillfälle till. Flera av momenten i det kommande förslaget till statsbudget har dessutom liten eller ingen möjlighet att klara sig igenom riksdagen. Över det hela vilade sedan i vanlig ordning de traditionella flosklerna om gemenskap, humanitet och feminism. Min slutsats blir att vi har att se fram emot ett osedvanligt turbulent år i svensk politik och att den kommande valrörelsen blir en ytterst oförutsägbar historia.