Det oroliga Turkiet

Efter fortsatt kontinuerlig torka har det idag kommit regn, men bara i närmast förargelseväckande kvantiteter. Enda fördelen (!?) med denna aviga väderlek är att gräsmattan inte behövt klippas sedan början av juni. Nu är snart trädgården förlorad för det här året.
Igår kom vi hem från en tredagars resa till sörmlandskusten där vi traditionsenligt besökte Trosa, Stendörren, Nyköping (som en gång var vår hemort) och Oxelösund. I detta sammanhanget var det soliga vädret bättre på sin plats och som vanligt fick vi en rad trevliga upplevelser, inte minst de små vildkaninerna som höll till kring Nyköpings slott. För min del blev det också årets första kontakt med havsvattnet vid vårt besök på badstranden i Jogersö.
Idag har vi istället, efter en promenad i närområdet på morgonen, hållit oss inomhus ifrån det gråa vädret.

I Turkiet 'firade' man igår ettårsdagen av det nedslagna kuppförsöket mot president Erdogan. Han har sedan dess bedrivit en systematisk utrensning av motståndare i praktisk taget alla sektorer av samhället. Offentliganställda har avskedats och i många fall fängslats och en ökad polarisering av landets medborgare har hela tiden pågått. Det finns fortfarande trots allt en tydlig opposition som protesterar mot en allt mer islamistisk politisk kultur. Även om det finns ett stöd för presidenten hos vissa grupper i landet, finns många, som kurder, turkiska nationalister och andra, som inte vill ha en islamistisk kultur.
För egen del kan jag konstatera att diskussionen om Turkiets anslutning till EU lagts på is för överblickbar framtid. Det senaste årets utveckling tycker jag på ett tydligt sätt visar att landet för närvarande kan underkännas på i stort sett alla kriterier för ett medlemskap. Förutom kulturella avgrundsskillnader skulle ett tillskott av nästan 100 miljoner asiater allvarligt kunna skada den redan känsliga sociala balansen inom unionen. Turkarna har mycket kvar att bevisa!