Oroliga partisympatier

Efter några vädermässigt nästan stormiga dagar har vi kunnat njuta av vårvärme ett par dagar. Tyvärr betyder det samtidigt att vårbruket på tomten måste dra igång på allvar med all uppröjning som krävs efter vintern. Trots detta har vi hunnit med våra motionspromenader och idag blev det en tur till de östra stadsdelarna där vi gick runt och bekantade oss med omgivningen till äldsta dottersonens nyförvärvade radhus. Efter en hel del letande verkar hans lilla familj nu ha gjort ett riktigt kap. Efter promenaden passade vi också på att göra en visit hos äldsta dottern.

När man följer nyhetsflödet på det inrikespolitiska området slås man av den plötsligt uppkomna turbulensen i valmanskårens sympatiyttringar. Särskilt påtagligt är detta ifråga om den borgerliga Alliansens attraktion på väljarna. C-partiet har på ett märkligt sätt expanderat på M-partiets bekostnad medan L och KD sakta krymper och det senare redan är väl under riksdagsspärren. Det senare är självfallet det största hotet mot målet att hålla Alliansens stöd större än den rödgröna regeringskonstellationens. Det kan dock möjligen säkerställas genom att även Mp är på väg att sjunka under riksdagsspärren. Slutligen slås man också av SD:s stabila stöd på ungefär en sjundedel av väljarkåren.
Oavsett vad som i detaljer är orsak till den pågående ommöbleringen går det inte att bortse från invandringsproblematikens betydelse i sammanhanget. Med detta i åtanke ser nästa valrörelse ut att bli en intressant tillställning där scenariet att C-partiet skulle kunna bli största borgerliga partiet blir en extra krydda i anrättningen. Mycket kommer givetvis att hända under de följande 18 månaderna, men som läget är just nu, kan det bli SD som avgör vilken regeringsbildaren blir. Detta har även M-ledaren insett när hon föreslår en dialog med SD, till alla andra partiers uttryckliga förtrytelse. Huruvida strategin är rätt eller fel kommer säkert kommande opinionsmätningar att ge indikering på.