En ambulerande församling

Det börjar nästan kännas lite overkligt med vårväder och snudd på försommar dag efter dag i mars. Det är inte utan att man har en del onda aningar om ett rejält bakslag i april - allt brukar jämna ut sig i längden. Hur som helst är det bra att få undan det betungande vårarbetet i trädgården och ge den bra förutsättningar för ännu en växtperiod.
Igår unnade vi oss en skön promenad längs mälarstranden öster om stan, men idag fick det räcka med att gå till stormarknaden för att inhandla ny bläckpatron till skrivaren. Hustrun håller på och lägger sista handen vid sin släktkrönika (375 sidor), som flera års forskning lett fram till. Nu fortsätter hennes insatser med detaljerad kartläggning av mina anor, som naturligtvis kompliceras av att mina tidiga förfäder och -mödrar hade dansk hemvist.

Hemvist blev också ett internationellt ärende för dagen när EU-parlamentets nye talman Martin Schulz vill att EU-parlamentet ska sluta flytta fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg. Denna flyttcirkus är både dyr och miljöstörande och Schulz tycker därför att parlamentet alltid ska mötas i franska Strasbourg.
Frågan har varit på dagordningen tidigare och bl a drivits av vår nuvarande kommissionär Cecilia Malmström. I grunden handlar det om fransk prestige och Frankrike kräver - kanske med viss rätt - att som EUs näst största land få ha en av unionens stora institutioner på sin mark.
Det gamla lillebrorskomplexet mellan Tyskland och Frankrike, som från början var ett av argumenten för unionens bildande spökar fortfarande och torde fortsätta med det under lång tid framöver. Problem som grundar sig i historisk tradition är inte lätta att tackla.
Eftersom det krävs enighet mellan alla unionens medlemsländer för att få till stånd en ändring, så tycker man ju att de 200 miljoner euro som spektaklet årligen kostar, borde vara goda skäl till att anstränga sig för att kunna avbryta denna ineffektiva hantering.