Onödigt energisparande

Trots att solskenet återvänt påminner hösten om sin närvaro genom stundtals ganska blåsigt väder. Vi har således hållit oss mest här hemma med de vardagliga sysslorna, men igår dristade vi oss ändå till en promenad i närområdet.
Idag tog vi var sin cykeltur åt olika håll (obs! ingen konflikt) och för min del gick den till stan för ett möte med (m)-partiets energipolitiska referensgrupp, där man förbereder en uppdatering för vår ledamot i riksdagens näringsutskott. Ikväll kommer sedan hustrun och jag att delta i en träff med Aktiespararnas lokalavdelning, där Astra-Zeneca och Securitas ska ge företagspresentationer.

För att återknyta till eftermiddagens energidiskussion så kan en del reflektioner göras från mötet. Den energidebatt som nu förts i samhället i mer än 30 år har som en huvudtes att spara energi med ett påstått behov av avveckling av kärnkraften som främsta drivkraft. Senare års klimatdebatt med behov av avveckling av fossila bränslen som oundgängligt, har gjort situationen absurd. Tillsammantaget står dessa energikällor idag för över 80 % av den globala energiförsörjningen och all propaganda till trots har denna andel de senaste åren snarare ökat än minskat.
Det som nu krävs är en omdefiniering av hela försörjningspolitiken där vatten och föda till en växande världsbefolkning är första prioritet, medan energiförsörjningen kommer först därefter. Politiken måste inriktas på att optimera användning av alla tillgängliga energikällor utifrån dess miljöpåverkan och ekonomi. En ständigt pågående teknisk utveckling kommer då att se till att tillräcklig energi, för att uppnå de prioriterade målen, finns tillgänglig utan att skadliga bieffekter ska behöva uppstå. Rätt hanterat kommer energi aldrig att bli någon bristvara och därför är energisparande en onödig suboptimering av hela försörjningssituationen!