Rysk roulett

Igår började vi dagen med en kort promenad i närområdet och besökte en butik för några mindre inköp. På eftermiddagen tog jag sedan en cykeltur till stan för att delta i ett möte med M-partiets lokala energipolitiska referensgrupp – just nu försöker vi få rätsida på den gottköpsaktiga synen på vindkraft i Sverige.
Idag for vi till östra köpcentret för att veckohandla och efter lunch tog jag en tur till återbruket med bland annat tre stora säckar med nedblåsta barr och ekkvistar, som man inte så gärna vill ha i den egna komposten. Sedan har vi ägnat dagen åt avrustning av husbilen inför vinterförvaringen. Det är inte utan att hösten därmed av någon anledning känns mycket mera påtaglig, trots att vi har haft ett par dagar med riktig brittsommar.

Idag fick vi från ”vanligtvis välunderrättat håll” vetat att ryssland president Medvedev uppmanat sin partikongress att stödja den nu utsedde kandidaten Vladimir Putin i presidentvalet nästa år. Var det möjligen någon som blev överraskad? Detta är demokrati på ryska! Genom att som radarpar bytas om mellan premiärminister- och presidentposterna kan de effektivt kringgå den ryska konstitutionen, som begränsar mandattiden på en post till åtta år, och därmed kan de fortsätta precis så länge de själva tycker det är roligt. Dessutom har vakna iakttagare trott sig se att det egentligen är den gamle KGB-officeren Putin som i själva verket bestämmer hela tiden. Han styr regeringsarbetet genom att vara premiärminister och han styr parlamentets underhus duman genom att vara partiledare för Enade Ryssland, som har två tredjedels majoritet. Därmed kan man också säga att det gamla stalinistiska tänkandet i någon mening återinförts bakvägen i Ryssland.
Man har all anledning att vara pessimistisk om Rysslands framtid med Putin som president. Med den nya mandatperioden på sex år kan Putin stanna vid makten i tolv år och facit efter hans hittills tolv år (åtta som president och fyra som premiärminister) är dystert på de flesta områden: Korruptionen har ökat minst fem gånger, domstolar har tappat sin respekt för lagen och dömer - som i fallet med affärsmannen Michail Chodorkovskij - enligt Kremls order och annars oftast enligt önskan från den klient som betalar bäst. Ryssen i gemen har helt tappat förtroende för polis och andra myndigheter. Med andra ord: gamle Stalin har all anledning att le var han nu än befinner sig. Frågan är hur länge den moderne ryssen på gatan finner sig i denna ordning?