Ny röd-grön röra

Igår var det en strålande vacker vinterdag med riktigt solsken. Under eftermiddagen åkte vi in till stan för att göra ett nytt pass i vår konstnärsklubb. Denna gång blev det akvarell för hustrun och blyertsteckning för min egen del.
Idag var vädret något sämre med en del dimmoln, men vi tog ändå en promenad på några kilometer i de norra stadsdelarna. På eftermiddagen hade jag möte med vår (m)-energigrupp inför det seminarium vi ska ha med partimedlemmar nästa vecka. Efter den senaste utvecklingen på riksplanet var stämningen i gruppen minst sagt god. Alliansregeringens överenskommelse innefattar i stort sett hela vårt förslag - tala om träffsäkerhet i tankegångarna.

Regeringens energipolitiska utspel har, som väntat, också satt rejäl fart på debatten. Den högsta nivån redovisades i söndagens Agenda i TV2 med en debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Det var, som någon i min bekantskapskrets sade igår, "beklämmande att se två någorlunda välutbildade människor stå och käbbla om något som de uppenbarligen inte begriper".
Att regeringens förslag är en kompromiss, nödvändig för att kunna innesluta (c)-partiets kärnkraftmotståndare, är tydligt och begripligt - allt har sitt pris, som i detta fallet är en orealistisk plan för utbyggnad av vindkraften.
Fru Sahlins motargument är däremot ofattbara. Hon säger att kärnkraften är dyr, när regeringen säger att inga statliga pengar ska satsas. Hon vill att man ska satsa på förnybar energi, när regeringen säger att man med statligt stöd ska bygga ut vindkraften till 30 TWh per år. Hon säger att vi ska bryta elnätförbindelserna med kontinenten för att få billigare el i Sverige, när det i själva verket är export av svensk el som kan minska marginalpriset, vilket kräver investeringar i ny produktion i Sverige, vilket hos med sitt kärnkraftmotstånd omintetgör.
Slutsatsen blir att fru Sahlin nu sitter så fast i garnen från (mp) och (v) att hon håller på att förlora besinningen. Därmed är också all logik och framsynthet som bortblåst - precis som alltid för dessa partier. Egentligen borde man tycka lite synd om Mona, men hon har ju sig själv att fylla när hon inte klarar av att visa vem det är som är chef!