Lärarna under luppen?

Efter förra veckans bortavaro har vi nu hunnit ifatt med upplagrade göromål. I det vackra vårvädret har det varit rena nöjet att putsa i trädgården, jaga maskrosor i gräsmattan och omskola plantor i växthuset. Eftersläpningen med läsning av post och tidningar är inarbetad medan e-postskörden (129 meddelanden varav 68 spam på en vecka) till vissa delar fortfarande återstår.
Idag gick husbilen igenom besiktningen efter vinteravställningen utan anmärkning och därmed är vi ett steg närmare att starta årets campingsäsong.

Igår fick vi i rikspressen veta att (s)-rådet i Malmö, Ilmar Reepalu, föreslår att elever på mellan- och högstadiet bör få betygsätta sina lärare. Inte helt oväntat verkar de flesta elever och föräldrar tycka att detta är en bra idé. Lika etusiastiskt är inte lärarförbundet som talar om "risk för vuxenmobbning". Reepalus take är att betygen ska fungera som ett underlag i samtal mellan skolledaren och lärarna och samtidigt bidra till att lärarna utvecklas.
Några kommentarer i bloggvärlden visar att ämnet är glödhett:
"Som elev och förälder kan man aldrig ge vederhäftig kritik till lärarna, varken på högstadie eller gymnasie nivå. Att kritisera pedagogiken kan i dag dessutom missgynna barnet."
"Det var väl spiken i kistan! Det finns väl ingen människa som vill vara lärare numera."
"Demografiskt sett är förslagsställaren en del av det utdöende släktet. Tack och lov."

För egen del tror jag att förslaget, för att trygga rättssäkerheten, skulle kräva en byråkrati av sällan skådat mått. En felbedömd lärare måste ha rätt att överklaga och hos vem skulle detta ske. Att formulera entydiga, rättvisande kriterier för betygsättningen verkar också komplicerat. Och hur ska brister i resurstilldelning från skolledningen vägas i elevernas bedömning etc.
Å andra sidan finns det en hel del lärare med stora brister som kanske skulle behöva höra vad eleverna verkligen tycker om dem.