Vädret under veckohelgen har varit ömsom vin, ömsom vatten från strålande sol till dimma och snöfall. I morse blev till att ta fram snöskyffeln för tredje gången på en vecka, men kvantiteten var, som väl var, inte så stor den här gången. Vi håller oss fortfarande i vårt 'vinteride' mest här hemma omkring, men igår tog vi oss faktiskt för att göra en liten bilutflykt till södra grannkommunen, för att göra ett besök på stadens förnämliga konstmuseum. Där fanns det som vanligt en hel del inspirerande verk att beskåda, även om den utlovade visningen av grafitti var en besvikelse. Det här var dessutom vår första rörelse utanför länsgränsen i år.
Ett område som under många år varit i ständig utveckling är automatiseringen i näringslivet och civilsamhället i övrigt. Många tunga eller ensidiga, eller i vissa fall farliga, jobb utförs idag av mer eller mindre automatiska system. Detta har så gott som alltid varit fördelaktigt och välkommet på arbetsmarknaden. Den senaste tiden har det emellertid börjat hända saker med datorisering och robotteknik, som hotar att ställa människan i en konkurrenssituation, som inte alla ser med glädje. De 'enkla jobb' som regeringen tror ska bli nyckeln till lågutbildade invandrares integration i det svenska samhället är på väg att tas över av robotar. Här handlar det inte enbart om saker som gräsklippning eller dammsugning, utan sysslor som med dagens sätt att se kräver mänskliga förmågor. Det kan handla om receptionister, kundmottagare, butikspersonal, telefonförsäljare, industrimontörer, målare, lokförare för att bara nämna några områden. Med hjälp av artificiell intelligens och en allt mer förfinad motorik kommer gränsen för det möjliga att hela tiden flyttas framåt.
Vän av ordningen ställer sig naturligtvis genast frågan om detta är bra eller dåligt eller överhuvud taget önskvärt. Svaret blir med största sannolikhet att vi har inget val där människan inte kan visa sig klart ekonomiskt eller kvalitetsmässigt överlägsen. En helt annan fråga är, förutsatt att man hittar fungerande rättvisa metoder för produktionsresultatens fördelning mellan människorna, hur man bäst fyller den tid som ställs till förfogande när tiden för lönearbete krymper. Filosofer har redan börjat diskutera begreppet 'lagom arbetstid' som alternativ till den gamla 40-timmarsveckan. Förhoppningsvis kan vi kanske klättra mot behovstrappans översta steg för självförverkligande när vår försörjning inte kräver vår tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det finns gott om jobb i Sverige med att hjälpa gamla och sjuka människor, frågan är väl om någon kan eller villbetala för det!!
Ja, det är just det som kommer att bli det stora problemet. Idag är det ju mest bekymmer med att de många arbetslösa ofta saknar den kompetens som krävs för de lediga jobben. Med robotisering räknar man med att kunna lösa båda problemen på en gång. Men då krävs det samtidigt att människornas materiella försörjning kan tillgodoses på ett acceptabelt sätt.
Har hört att människor som bor i sitt hem övervakas via kameror så att man kan hjälpa om de tex har ramlat. Tycker inte det är optimalt, då det sen länge är känt
att man kan bli förvirrad om man saknar mänsklig kontakt
Skicka en kommentar