Vad händer nu?

November har hittills bjudit på milt höstväder med bara en natt med lätt nattfrost. Nederbörden har varit sparsam, men hög luftfuktighet ger dis och dimma och luften känns blöt, ungefär som jag minns den från min ungdom i Skåne. Det verkar allmänt som att klimatet sakta flyttar norrut. En dag i början av veckan var solig och detta utnyttjade vi till en liten utflykt till västra grannkommunen där vi tog en behaglig promenad i våra gamla hemtrakter. För övrigt har vardagen rullat på utan några större avvikelser.

Nyhetsflödet har de senaste dagarna dominerats av det amerikanska presidentvalet som nu är avgjort. Det som enligt prognoserna väntades bli en tuff uppgörelse med små marginaler blev istället en klar seger för republikanerna och Donald Trump, som förutom presidentämbetet också får majoritet i kongressens båda kamrar. Detta ger honom en stark position för att genomföra den republikanska politiken. Problemet är bara att mycket få idag vet vad detta kommer att innebära. Trumps tidigare politiska insatser har inte minst präglats av en obekväm grad av spontana aktioner som sprider osäkerhet i omvärlden.
Nu har emellertid det amerikanska folket gjort sitt val som tydligt visar ett underbetyg åt den nuvarande administrationen och anger förväntan om något annat. Här finns en tydlig spegling av SD-partiets framgångar i vårt eget land. Vad detta kommer att innebära för USA och resten av världen kan vi för stunden bara spekulera om, men reaktionerna har varit blandade.
För egen del tror jag att den nödvändiga renoveringen av USA:s just nu ganska skrala ekonomi kommer att betyda kärvare attityder mot omvärlden både vad gäller handel och säkerhetspolitik, vilket kommer att placera ett större ansvar inte minst på EU-länderna. Samtidigt kan en bättre amerikansk ekonomi ge draghjälp för den globala ekonomin. Troligen kommer vi kortsiktig att få stå ut med en del mindre trevliga åtgärder, men istället kunna hoppas på en långsiktigt positiv utveckling till stöd för att uppnå FN:s mål om klimat, miljö och jämlikhet. Ett svagare USA skulle med stor sannolikhet betyda att världens ekonomiska tyngdpunkt skulle förskjutas till Ost- och Sydasien, vilket i sin tur skulle betyda en ännu svagare sitts för EU och Europa. Nu är det bara att vänta och se vad som händer.

En diskussion om världens överlevnad

Den gångna veckan har bjudet på rejält höstväder med kraftig blåst, men inte så mycket nederbörd.  Utetemperaturen har också varit ovanligt hög för årstiden med bara ett par nätter med lätt nattfrost. Våra motionspromenader har vi trots väderläget lyckats bra med och avverkat en dryg mil på novembers tre första dagar. Vardagen har löpt på utan något avbrott i rutinerna. Hustrun har avslutat en revision av släktkrönikorna för alla familjemedlemmar och de senaste dagarna börjat producera årets julkort till barn och barnbarn med familjer. Det blir en hel del målning under tiden fram till jul. Själv har jag fortsatt mitt rutinmässiga skrivande i Wikipedia.

Ute i världen råder oförändrat konfliktläge i Ukraina och Mellanöstern, men mänskligheten har dessutom drabbats av naturens raseri genom flera kraftiga oväder på olika håll i världen med många dödade människor och enorma materiella skador. Det allvarligaste inträffade i mitten av veckan i Valenciaregionen i östra Spanien där en förort till staden demolerades av vattenmassorna efter över 400 mm regn på åtta timmar. Man känner verkligen för alla människor som fått sina bostäder, företag och bilar förstörda.
Nyhetsflödet har annars handlat mycket om FN-konferensen COP16 om den biologiska mångfaldens bevarande, som hållits i Colombia i veckan. Enligt den formella agendan har representanter för 196 länder försökt lösa frågan om "tillgång till genetiska resurser och rättvis och solidarisk fördelning av förmåner som uppstår genom användning av dessa". Som vanligt i sådana här sammanhang blev resultatet något utslätat och urvattnat, men man kom i alla fall överens om inrättandet av en ny global fond för att fördela vinsterna från genetiska resurser. Uppskjutet blev emellertid beslutet om finansieringsmekanismen för fonden och den globala översynen av genomförandet. Det står därmed skrivet i framtiden vad det hela i verkligheten kommer att leda till. Hoppet kvarstår dock om att goda krafter ska kunna ta ledningen i denna för framtiden så viktiga fråga.